Svalor cirkulerar över Kemi-gruvan i norra Finland. De flyger in och ut ur ett tält som har satts upp nära huvudingången. Fågelsång fyller luften, men närmare tältet kan man höra en konstant, men samtidigt måttligt muller.
Ljudet kommer från en Robbins 123RH-rigg som borrar ett 560 meter långt ventilationsschakt inuti tältet i mycket hårt berg, för närvarande 275 meter under marken. Schaktet förser Kemi-gruvans nästa nivå på 1 000 meters djup.
Den seniora chefen Anders Jonsson från Orefields Raise Boring AB sitter i ett prydligt bås framför en 4 meter hög maskin och observerar nettokraften och -vridmomentet på en datorskärm.
”När allt flyter på smidigt på det här sättet är mitt jobb som att se på när färg torkar”, säger han leende. ”Maskinen utför sitt arbete och allt jag behöver göra är att observera och hålla öronen öppna. Om riggen blir lite nervös och ljudet blir stökigare vet jag att rymmaren har stött på ett hårdare lager. Då måste jag justera vridmomentet på distans.”
Rymmaren rör sig stadigt framåt med 40 centimeter i timmen. När Jonsson ser på skärmen att borrmaskinen har stigit ytterligare 1,5 meter är det dags att stoppa riggen och ta bort ännu ett borrör. Jonsson lossar den övre borrörsadaptern på avstånd från sitt bås ungefär var tredje till var fjärde timme. När det 1,5 meter långa borröret har tagits bort från riggen körs det till bänken i närheten.
Jonsson justerar sina öronkåpor precis innan en stark duns fyller luften för en kort stund. Han kliver sedan ut ur båset och går upp för några trappor för att fylla på med lite smörjmedel i gängan.
Processen är nu 1,5 meter närmare målet, men det finns fortfarande flera ton borrör som arbetar sig uppåt under jord.
Orefields tog sig an uppdraget vid Kemi-gruvan för strax över åtta månader sedan. De visste redan från början att förhållandena skulle vara krävande.
Det var tydligt att Epirocs Robbins 123RH var det rätta valet för uppdraget. ”Vi fick en del information om platsen i förväg, men förhållandena har varit ännu mer krävande än förväntat”, erkänner Johan Tingström, VD för Orefields.
Han plockar upp en bit kvarts från marken bakom tältet. Den vita stenen är en av de hårdaste de har stött på i Kemi-gruvan.
”Det kan finnas ett 20 meter tjockt skikt av den här typen och sedan 20 meter med mjukare jord. Robbins 123RH-riggen är utan tvekan den mest kraftfulla maskinen för dessa förhållanden och klarar stora schakt som det här. Vi tycker att borrens rörelsehastighet är mycket bra med tanke på förhållandena.”
Carl Hansen, Epirocs Business Line Manager, säger att konventionell stigortsborrning, den metod som Robbins 123RH använder på den här platsen, är en säkrare och effektivare borrmetod jämfört med borr- och sprängningsmetoden.
Effektiviteten bygger på kombinationen av vridmoment och kraft.
”Den borrar först ett mindre pilothål hela vägen från ytan ned till tunneln. En stor rymmare ersätter sedan pilotborrkronan vid borrsträngens nedre ände, och denna dras sedan uppåt med stor kraft och rotation. Metoden ger en jämn väggyta som ger bättre luftflöde i ventilationsschaktet när det används. Eftersom den inte inbegriper sprängämnen är det en säkrare och mer förutsägbar metod”, förklarar Hansen.
