Close

21 november 2023

Säkerhet djupt inne i bergen

I gruvan Kirovsk är brytning av fosforhaltiga råmaterial ett hårt arbete. Apatit JSC:s Kirovsk-filial har en rad utmaningar att tackla – framför allt tuffa förhållanden, säkerhet och effektivitet, men Simba Teleremote klarar av dessa utan problem. Filialen har ökat sin effektivitet med 20 procent och användningen av varje borrigg med 95 procent.

Naturen i Kirovsk, en liten ort ovanför polcirkeln, för tankarna till scener i fantasydramaserien  Game of Thrones . Orten omges av bergstoppar, som dock inte syns under snöstormar, och hårda vindar tvingar både invånare och besökare att söka skydd.

 

Själva väljer vi en riktigt ovanlig plats att söka skydd på – vi tar oss till den underjordiska Kirovsk-gruvan. I en fyrhjulsdriven jeep rullar vi i en kvart genom upplysta tunnlar innan vi till sist stannar framför en stor maskin.

 

För nästan hundra år sedan hittades en av de största och rikaste fyndigheterna av apatit-nefelinmalm i Khibinybergen. Det fosforhaltiga råmaterial som bryts i dessa berg används i produktion av gödselmedel som i sin tur inte bara används i Ryssland utan i fler än hundra länder runtom i världen.

Customer story Apatit
I dag är Apatit JSC:s (PhosAgro Groups) Kirovsk-filial världens största tillverkare av det högkvalitativa, fosfathaltiga råmaterialet apatit-koncentrat. Tillsammans producerar Apatits gruvor 38–39 miljoner ton malm om året, och Kirovsk-gruvan står för den största delen – 22 miljoner ton. Företaget har gått igenom varje steg av produktionsautomatiseringsprocessen, från manuell borrning till helt automatiserade Epiroc-lösningar.

"Tidigare borrade vi utan fjärrstyrning med olika typer av maskiner. Kvaliteten var bra, men vi ville uppnå maximal säkerhet för riggoperatörerna som jobbar underjord"

Anton Yarunin ,chef för Kirovsk-gruvan

Vjatjeslav Onuprienko, chefsingenjör på Kirovsk-filialen förklarar mer:

 

”Vi jobbar med lådhål”, säger han. När han kom till företaget 2014 använde man manuella borrmaskiner inte bara för att borra vertikala borrhål, utan också delvis för djup borrning. Kort därefter beslutade ledningen sig för att övergå till mekaniska riggar.

 

”Den första Epiroc Simba-riggen testades 2014. Den var modernare än liknande maskiner av andra tillverkare, med glaserade hytter, hög komfortnivå för fjärrarbete samt var mer produktiv”, säger Yarunin. Till en början användes riggen i halvautomatiskt läge. Operatören ställde in borrinställningarna för brunnen i manuellt läge och lät sedan riggen göra jobbet.

 

Apatit JSC:s Kirovsk-filial implementerade sedan Epirocs smarta funktion, vilket innebär att en riggoperatör inte behöver vara konstant närvarande. Borrningen automatiseras genom ABC Total-funktionen med fjärrstyrningskapacitet som möjliggörs av Simbas Automationspaket. En digital borrplan är installerad i varje rigg och kan laddas upp via fjärrstyrning med hjälp av tillvalet Rig Remote Access. Tack vare detta kan Apatit JSC:s riggoperatörer nu arbeta ovanjord i stället.

 

”Titta här, allt syns i diagrammet” säger Jevgenij Torsogoyev, tillförordnad chef för borrplatsen, medan han vecklar ut en särskild borrningskarta. Han förklarar att de enda som då och då jobbar underjord med maskinerna är de särskilda medarbetare som kör Simba-riggarna från en spränghålsring (det vill säga markeringen för borrning och placering av sprängämnen i brunnar) till en annan. ”Om någon vill gå fram till borrningsmodulen aktiveras rörelsedetektorer och riggen stannar. Dessutom har vi videokameror på plats så att vi kan övervaka det hela på distans.”

 

Två personer sitter i ett varmt operatörsrum och jobbar. Framför sig har de joysticks som de använder för att fjärrstyra Simba-riggarna, samt flera skärmar där de kan följa vad som händer med maskinerna underjord. Varje operatör styr fyra till sex riggar. En av operatörerna är Igor Kramarenko, som har arbetat på Apatit JSC:s Kirovsk-filial sedan 2003. ”Jag har arbetat på alla borriggar vi någonsin har haft i drift”, säger han och förklarar att arbetet bakom kontrollpanelen underjord kunde vara fysiskt ansträngande. ”Jag var inte rädd, men det var dammigt och bullrigt. Ibland gick utrustningen sönder och det var omöjligt att byta delar underjord, då fick man köra upp riggarna till markytan för reparation.”

Internationell Underjordiskt bergsschakt Production, borriggar Kundberättelse 2020