Svarta bergens klippspringare
I västra Sydafrika, i Norra Kapprovinsen, ligger den lilla gruvstaden Aggeneys. Staden grundades år 1976 på en gård med samma namn. De geologiska förhållandena i regionen är mångsidiga och regionen har en av de största koncentrationerna av basmetaller i landet. Här utvinns främst zink, koppar och bly men det finns även silver i marken.
Hall Core Drilling är en entreprenör inom prospekteringsborrning med aktiv verksamhet i flera afrikanska länder. Företaget grundades år 2000 och startade då med ett enda borraggregat. Idag har de 36 borraggregat i drift och cirka 250 anställda. I Aggeneys ligger deras fokus på Swartberg och sökandet efter basmetaller.
Området kring Swartberg ser ut att komma från en annan planet. Bortsett från några bergsområden breder enorma flacka omgivningar ut sig. Marken är torr och rödaktig. Jorden är nästan helt ofruktsam, beroende på årstid och regnmängd. Om du har tur kan du se en klippspringare, som är en typ av antilop som lever i den tuffa miljön. Evolutionen har gjort klippspringaren till en utmärkt bergsklättrare. Det är en egenskap som den delar med borraggregaten för prospekteringsborrning som används på platsen.
Platsen består av berg som förbinds av dalar. På den här specifika arbetsplatsen är två borraggregat i drift. Ett i dalen och ett högt upp på berget. Det i dalen är ett borraggregat för prospekteringsborrning av äldre modell, Epirocs Boyles C6C. Borraggregatet borrar normalt 200 meter djupa hål under några dagar och flyttas sedan till en ny plats i dalen. En geolog ansvarar för att håldjupet och avståndet mellan hålen är korrekt, och analyserar kärnproverna som samlas in av borrarbetslaget på fyra personer. Arbetslaget jobbar synkroniserat tillsammans. När de två assistenterna, corewritern och operatören utför sina respektive uppgifter påminner det om en välkoreograferad balett.
På borrplatsen vid bergssluttningen används ett nytt Boyles C6C-borraggregat från Epiroc. Det har den nya tvåväxlade Durahead-rotationsenheten installerad som standardutrustning från fabriken i Sverige. Det här borraggregatet kan borra lite djupare och hålen är cirka 400 meter djupa.
"Borraggregaten håller hög standard. Den nya Durahead-rotationsenheten är bättre än någonsin tidigare och borraggregatet som helhet är starkare, bättre utformat och har färre problem. Det här borraggregatet ger verkligen valuta för pengarna."
Marie Bergman är global produktchef för Boyles-serien på Epiroc. Hon är mycket nöjd med hur den nya rotationsenheten presterar på riggarna på den här platsen.
”Durahead-rotationsenheten har flera fördelar. Den viktigaste är att den inte har någon kätting. Den har bara en hög och låg växel, vilket underlättar för borrarna. Den har en effektiv tätning som hindrar vatten och smuts från att tränga in i växellådan, vilket ger hög tillförlitlighet. Dessutom är rotationsenheten mycket enkel att serva tack vare de sju smörjnipplarna och placeringen av smörjoljefilter”, säger Marie.
”Rotationsenheten är det som verkligen gör skillnad”, säger Grant Benson, produktspecialist på Epiroc. Han fortsätter: ”Underhållet på de här maskinerna är väldigt lättskött och här i Sydafrika har vi väldigt få haverier. Tillförlitlighet är en avgörande faktor på sådana här platser.”
Mpho Kobane är corewriter i arbetslaget på bergssidan som arbetar med Boyles C6C. Precis som sina kollegor i dalen är han en del av en grupp hängivna borrare. En corewriter ser till att borraggregatet fungerar korrekt och hanterar kärnproverna som samlas in från marken.
Mpho placerar proverna i specialkonstruerade lådor och märker dem för att övervaka framstegen och underlätta analysen för geologerna.
”Jag har bara bra saker att säga om det här borraggregatet. Vi kan arbeta snabbt när vi kopplar ur stänger eftersom det är enkelt att skapa och bryta upp stänger. Jag gillar verkligen kontrollpanelen och displayerna. De ger oss all information vi behöver om riggens status. Det är överlag ett nöje att arbeta med borraggregatet”, säger Mpho.
Så vad har Boyles C6C gemensamt med klippspringaren, Sydafrikas bergsklättrande antilop? Lutningen på backen upp till bergsborrplatsen mättes till 27 grader i genomsnitt medan den brantaste delen mättes till 29 grader. Tack vare sina starka klättringsegenskaperna kunde Boyles C6C ta sig uppför backen på egen hand.
Precis som Swartbergs klippspringare.
